Det var i samband med rehabträningen efter en planerad höftoperation som Mats för första gången upplevde något som han beskriver som ett flimmer för ögonen. Synrubbningen försvann inte och Mats uppsökte en optiker men det hjälpte inte. Flimret tilltog och han upplevde nu också att hans balans var försämrad. Mats fru minns att hon tänkte att något var allvarligt fel. ”Inte bara det att motoriken var påverkad, som när han skulle ställa kaemuggen i maskinen och missade, han blev också lite personlighetsförändrad. Mats som annars är en mycket varm person blev stingslig och olik sig själv”, säger hon.

Mats sökte hjälp på vårdcentralen men skickades hem. ”Jag gav mig inte utan åkte tillbaka. Jag visste ju att någonting inte stod rätt till,” säger han. Till slut fick han gehör - och en remiss till akuten. Väl där beslutades det att man skulle göra en MR-undersökning av hjärnan. Då upptäcktes tumören. Fjorton dagar senare genomfördes en stor hjärnoperation där man avlägsnade så mycket som möjligt av tumören och operationen ansågs vara lyckad. Mats minns att han kände sig lugn och full av tillförsikt trots ett tut sjukdomsbesked. ”Jag förstår att det kanske låter konstigt men jag körde på och kände att det här är en tu utmaning men det grejar jag”, säger Mats.

Mats har varit öppen mot alla i sin omgivning om sjukdomen och behandlingarna. Han har till exempel aldrig burit
mössa för att dölja de för Optune så typiska arrayerna och sladdarna och har alltid stannat och tagit sig tid att
förklara för människor vad det är han har på sitt huvud. ”Ibland märker man när folk undrar men viker ner blicken
och inte vågar fråga men då brukar jag helt enkelt berätta vad det är jag har på huvudet och hur behandlingen
fungerar. Det är avdramatiserande”, berättar Mats som förklarar att han använde samma taktik när han skulle
berätta om sjukdomen och behandlingen för barnbarnen. ”Jag förklarade vad jag har på huvudet, visade hur det
fungerar och sen gick vi ut i snön och lekte. Man behöver inte göra det svårare än så.”